marielsworld

Ljuvliga liljor som bara poppade upp av sig självt i min trädgård!

MarieLs djävul; Du är suuuugen på något gott.
MarieLs ängel; Du har varit duktig och gått på zumba. Drick vatten.
MarieLs djävul; Du vill ha glasssssss, och choklaaaaaad
MarieLs ängel; Alla kalorier tillbaka i ett nafs
MarieLs djävul; EXTRAPRIS, TVÅ FÖR EN....

Kollar man på filmen ser den här KANOTTUREN lugn och t.o.m. mysig ut. Stilla vatten, lagom molnigt, en behaglig stol att sitta på och fin utsikt. Precis så började vår kanottur igår; det var otroligt vackert, vi såg ÖRNAR flyga på nära håll och vi stannade till vid en strand och åt goda BAGELS med cream cheese.

När vi K skulle kliva i kanoten efter lunchen började dock äventyret på riktigt. Jag, som precis satt mig i båten och tagit fram kameran för att ta kort på de goda vindruvorna jag hade i knät, kände plötsligt hur kanoten vinglade till och VIPS hade jag närkontakt med flodbotten. Jag lyckades hålla armen med kameran över vattenytan, men själv vart jag dyngsur från topp till tå. Jag surade ettag över vindruvorna som guppade iväg på vattnet, men sen koncentrerade jag mig på att paddla istället. 

Efter en timmes paddlande hade jag fått upp värmen igen och vi kvittrade om vilket bra team vi är egentligen och hur bra vi paddlade.  Vi tog oss igenom flera svåra passager där det var strömt och där det låg träd i vägen. Samtidigt började vinden ta i och det blev mer och mer strömt på floden. Efter cirka fem timmar på vattnet nådde vi en passage där det var riktigt strömt och ett träd låg tvärs över floden. Det fanns en liten öppning, men vi beslutade oss för att försöka "parkera" kanoten vid sidan och bära den till ett bättre läge. En fin idé, men hur mycket jag än paddlade hade vi fastnat i strömmen som tog kanoten rakt in i trädet. Kanoten vällte, K och jag åkte i vattnet och kämpade hårt för att få upp kanoten på land. Väl uppe på land upptäckte vi att ena åran hade farit med strömmen och K GALOPPERADE längs floden, DÖK I MED HUVUDET FÖRE och kämpade länge mot strömmen innan både han och åran var räddade. 

Väl tillbaka i kanoten började det regna. Vi passerade en mamma med sina två barn som stod och fiskade och när hon berättade att det var 21 miles kvar till vårt slutmål insåg vi att det var dags att avbryta. Inga hus i närheten, våra mobiler hade ingen täckning och våra bilar befann sig 20 miles bort. Dessutom var det 2 miles till vägen, 2 miles OFFROADkörning som min lilla Ford knappast är gjord för. Den snälla fiskarmamman var vår RÄDDARE I NÖDEN. Hon och hennes son skjutsade oss på sina 4hjulingar till deras hus. Hon ringde efter mormor G och medan vi väntade bjöd hon på VIN och visade oss runt. Hennes man tävlade i hundspann och de hade 16 hundar och fyra VALPAR som jag fick klappa. SJUKT söta. Mormor G kom efter ettag med sin 4hjulsdrivna JEEP och den manövrerade hon i leran som om hon aldrig gjort annat. Jag har sagt det förr, HON ÄR EN RIKTIG SUPERMORMOR! 

DAGENS VISDOM; Det är smart att inse sina begränsningar. Det är också smart att kolla väderleksrapporten innan man ger sig ut på äventyr. Det allra smartaste, det är dock att ta hjälp av varandra när man verkligen behöver det! :) 

    

För er som är nya på Marielsworld är älgar ett frekvent ämne här. Igår kväll tog jag och K en kvällspromenad. Det brukade vi ofta göra i Slottsskogen i Göteborg när vi bodde i Sverige. Ibland kunde man stöta på älgar där med. Med skillnaden att det då var ett stängsel emellan dig och de ENORMA djuren. Här i Alaska springer det alldeles fritt framför näsan :)

Hej på er! Har ni det bra i solen? Jag har insett att jag är lyckligt lottad som kan öppna dörren och springa runt spritt språngande i solen (eller ja, med bikini) utan att nån behöver bry sig om mitt oanständiga beteende. Livet på landet när det är som bäst! Idag har jag bättrat på brännan genom att stå på huvudet och rensa ogräs hela förmiddagen. Rensat ogräs? JAG HAR RENSAT OGRÄS. nej det är ingen fara, jag mår bra. Kan till och med rekommendera det, solen kommer åt konstiga ställen på kroppen, det är bra träning, tankarna flyr och så blev det FINT också. Nu ska jag sätta mig på balkongen med en kaffe och några pocket. Jag har det bra jag. :)

Jag flyttade ju som bekant direkt från Göteborg till Fairbanks i Alaska som är en liten stad där de flesta bor utspridda runt omkring, alltså väldigt mycket som att bo "på landet". Jag har rest mycket i mitt liv och haft chansen att uppleva många olika kulturer och levnadssätt, men jag har aldrig tidigare bott en längre tid så "nära naturen" som vi gör nu. Med det menar jag att vi måste ta bilen vart vi än ska, våra grannar har getter på sin gård och från mitt sovrumsfönster har jag utsikt över en vacker björkskog.  

Sen vi flyttade hit har vi ju också skaffat katt(er), även det något som är nytt för mig.  (Katterna var två systrar från början, Sam är i regnbågslandet nu, vill inte skriva mer om det här) Iallafall, vår katt Belle har vuxit upp snabbt och börjat utveckla sina JAKTINSTINKTER. Det började med att hon fångade flugor som råkat leta sig inomhus, när fjärilarna kom vart hon eld och lågor och nu har hon lärt sig att fånga både mullvadar, möss och fåglar.

Nu till mitt PROBLEM. Jag har aldrig dödat i hela mitt liv. För mig kommer kyckling i behändiga filéer, småfåglar är söta varelser som man matar på vintern och möss är gulliga husdjur åt barn. Så, när Belle kommer släpandes på sina offer, SÖTA små möss som fortfarande LEVER, har jag väldigt svårt att klappa henne på huvudet och säga DUKTIG KATT. Även fast jag vet att det ligger i hennes natur, att hon följer sin instinkt och dessutom hjälper till att hålla tomten ren från djur som äter min plantor. Ännu svårare är det att ta djuret ifrån henne och ta död på det själv så att det slipper lida. Det har jag inte lyckats med ännu. Jag kan för fan inte ens trä på en mask på en krok.

Jag inbillar mig att det här PROBLEMET inte hade vart ett problem om jag växt upp på landsbygden bland en massa djur...:) 


  BELLE THE BEAST 

Dripp dropp. Eller snarare splasch. Imorse vaknade jag av regnet som forsade ned för stuprännan utanför vårt sovrumsfönster. Det blev till en sån där morgon när man gärna vill ligga kvar i sängen med en kopp te och en bok istället för att göra något produktivt. K lockade upp mig med en härlig pannkaksbrunch och nu verkar det som att regnandet håller på att ge med sig. Idag är det FARS DAG här i USA så jag pratade med Pappa över Skype. Det är också en massa festligheter på gång i stan, idag är nämligen längsta dan på året i Alaska och det hålls en MIDSUMMER SOLSTICE FESTIVAL som pågår fram till midnatt! Bara det slutar regna ska vi åka och kolla vad som händer. Fast för mig är det ju inte midsommar på riktigt förrän nästa vecka förstås..

kram på er!

Bröllopsyran letade sig ända till Alaska och K och jag blev så sugna på BRÖLLOPSTÅRTAN att vi kände oss TVUNGNA att åka och fika. (Nåja, det var väl mest mitt initiativ kanske :)) Här i Fairbanks finns ett mysigt café som heter Wolf Run och idag fick vi de fina klädda stolarna och så spelade de klassisk musik i bakgrunden. Kändes KUNGLIGT högtidligt! (okej då, det fattades en schiffongklänning och lite diamanter men förutom det kändes det rättså prinsesslikt)



Ks Peanutbutter Cream Pie



Min Creme Brylé

Läs mer om bröllopet här

För ER som inte känner mig privat kommer här ett inlägg om MarieL innan bloggen. Jag heter egentligen Marie, MarieL  har hängt med sedan mellanstadiet då vi var tre Marie som gick i samma klass. Jag är 28 år och har ägnat större delen av mitt liv åt att plugga, resa och fundera över vem som är min stora kärlek och vad som är mitt riktiga KALL. Det senare har jag inte kommit på ännu (men jag vet att jag kommer göra underverk) men KÄRLEKEN hittade jag för ungefär fyra år sedan när jag var utbytesstudent på ett Universitet i Tyskland. Redan andra dagen på terminen gick vi rakt in i varandra under ett kvällsmingel. Ni kommer tycka att det låter  CHEESY men under vår allra första konversation frågade jag vad som krävdes för att jag, som europé, skulle kunna leva i USA. Han svarade; Well, if you and I got married....

Från att först ha tyckt att han var "the loud american in class" blev vi vänner och efter några dater var vi oskiljaktiga. Han flyttade med till Sverige och vi bodde i Göteborg i tre år innan vi bestämde oss för att det var dags att utforska USA tillsammans. Han åkte över i juni förra året för att jobba och vi hade distansförhållande i åtta månader innan jag sa upp mig från mitt ekonomijobb och tog det slutgiltiga steget. I april gifte vi oss på vår balkong (väldigt Maria Montazami) och nu ägnar jag sommaren åt att lära känna USA och Fairbanks, inreda hemmet och filosofera över livet medan jag väntar på mitt Greencard. 

  

Näeee, det var ju bara Steve som var här för att mäta hur mycket luft som strömmar ut ur vårt hus! Han kom med glädjande besked; sedan K har tätat mellan alla stockar inomhus, och Luke och Jason hjälpt till med utsidan, har vi minskat luftutströmningen till HÄLFTEN. Detta betyder att huset går från att ha haft tre stjärnor till FYRA PLUS på energispararskalan och förhoppningsvis kommer det att hålla värmen i vinter då det kan bli så kallt som 40 minus utomhus! Varmare hus i vinter och lägre elräkning! Vi firade på Taco Bell!! :) 




Snälla Steve med sina mätinstrument

Nu sitter jag på Barnes and Nobles med en JÄTTELATTE och ler. Det var inte alls läskigt att lämna fingeravtryck, även om det kändes lite formellt. Jag fick gå igenom säkerhetskontroll två gånger och lämna dator, kamera etc. till vakterna. Kände mig NAKEN igen. Men fotot på ögat var bara som en vanlig ID fotografering och farbrorn som skötte det hela sa att fingeravtrycken kasseras så fort de har konstaterat att jag inte är kriminell på någotvis. I väntrummet satt en mexicansk familj, ett par med en bebis, en tant från Australien och ett nygift par där tjejen var från Bulgarien. Hon log och var lycklig. Det gjorde vi förresten allihop. Ett steg närmare ett NORMALT liv.

Puss på er!

Snart ska jag iväg och lämna mina BIOMETRICS, alltså fingeravtryck. Detta är en del av immigrationsprocessen när man söker grönt kort i USA. De ska även ta kort på baksidan av mitt ÖGA. Ögat är väl ett av de få ställen på kroppen som folk undviker att plastikoperera, eller, det måste iallafall vara svårt att ändra baksidan av sitt öga. Har hört någonstans att man även kan utläsa eventuella sjukdomar och vitaminbrist etc. bara genom att titta på ögat, låter coolt. Iallafall, efter imorgon finns jag som en fil i det amerikanska systemet. Mitt öga och allt. Känner mig. NAKEN. Men jag gör allt för kärleken, ni får FOTA MINA TÅR om det så behövs!!






 

Åhh vad glad jag blev när jag öppnade paketet från mamma och pappa! Allt i lådan var SVENSKT, tom. inslagspappret var dalablått med midsommarstänger och Mälardalens emblem på! I paketet låg;

Daniel och Viktorias Bröllopsask med CHOKLAD
Daniel och Viktorias Bröllopsservetter
En handtillverkad Midsommarstång
Fyra handdukar med min farmors handsydda emblem på
och ett kort på SANTOS mammas och pappas fina vovve!

Nu är jag redo för både bröllop och midsommar! Har kollat runt lite och det verkar som att flera ska fira Daniels och Viktorias bröllop genom att kolla på tv och äta egen bröllopstårta! Hur ska ni fira BRÖLLOPET? Är det någon som kommer att se det på plats? Är så himla stolt över att vara svensk och ha en så fin KUNGAFAMILJ!!

(Chokladen var lite smält efter den långa resan, men himmelskt god) :)

Jag har fått paket!! Ska öppna det alldeles strax!!!

I USA är det allmänt känt att ett vitt linne på en man, eller brynja, kallas för "Wifebeater". Vet inte den ursprungliga anledningen men en typisk "wifebeater" är alltså en vit man som har det lite sämre ställt, kanske bor i en trailor, går klädd i brynja och slår sin fru. Iallafall, jag hittade en kvinnlig motsvarighet häruppe i Alaska. En Husbandtamer. Kan skicka per post om det är nån som behöver en..:)  

Ibland är det bara för kul att stå bredvid och se hur andra kämpar..:)

I fredags gjorde vi en dagsvandring på 8,5 miles, alltså 13,6 km. Låter inte så långt kanske, men de första 4 kilometrarna var rakt uppför. Jag hade med mig en koffeinblandning som Ks mamma gjort och jag tror det var den som gjorde att jag hade så mycket energi! :). Jag, som alltid brukar vara sist i ledet och lägga mig raklång vid varje stopp, pinnade på som en iller. Sista kilometrarna började det störtregna och då ökade jag farten så jag FLÖG fram över vattenpölarna. Otroligt härlig känsla! Vårt slutmål var Cheena Hot Springs som är ett känt turistmål utanför Fairbanks. Hit kommer turister året om för att bada i varma källor. När vi kom fram och tog av kängorna kunde jag hälla en hel kopp vatten ur varje sko. När vi väl stannade kunde jag också känna hur energin jag haft bara rann ur mig. Jag HYRDE en BADDRÄKT och HANDDUK (av märket SPEEDO, nu kommer hela min bekantskapskrets i Sverige tro att jag blivit galen) och la mig i bubbelpoolen. Det var underbart. Ks mamma och Bob satte sig i restaurangen med ett gäng Baileys och en kanna kaffe för att få upp värmen. Och K vad gjorde han? Jo, min HJÄLTE beslöt sig för att lifta tillbaka för att hämta vår bil som vi parkerat 8,5 miles bort. Problemet var bara att ingen av de två bilar som passerade honom på vägen ville plocka upp en dyblöt K. Så han joggade. I sina vandringskängor. På asfalt. I regnet. Efter halva vägen möter han en BJÖRN som korsar vägen framför honom. Björnen tittar lite men bestämmer sig för att vandra vidare. Efter en och en halv timme kommer K tillbaka med bilen. På vägen tillbaka till Fairbanks passerar vi sex älgar. Trots att tre av oss är dyblöta åker vi direkt till Geraldos pizzeria utan att passera GÅ. Efter ett gäng vitlökschampinjoner, pizzabitar och glas rödvin var vi alla överens om att vi haft ett himla härligt äventyr i regnet.  

Det här lärde vi oss;

- Packa alltid bikini (baddräkt), även om det är kallt och regnar
- Räkna inte med att mobilen har täckning
- Om du planerar att jogga i blöt t shirt - tejpa BRÖSTVÅRTORNA. Långdistansjoggare vet vad jag pratar om...:)

I helgen var jag i Denali Park med K, hans mamma och man. Vi hyrde en stuga så vi kunde göra två dagsvandringar. K är uppväxt med hiking i ryggmärgen och för honom och hans mamma är det världens naturligaste sak i världen att springa uppför en superbrant backe någonstans ute "in the middle of nowhere". Själv är jag nybörjare när det gäller naturliv och vildmark och trots att min ryggsäck bara innehöll det jag skulle äta och dricka på vägen var det tungt och svettigt och jag flåsade som en flodhäst. MEN, trots att man blir svettig, får ont i knäna, är rädd för BJÖRNEN osv. är det HELT UNDERBART att kunna vandra omkring helt fritt i ett så fantastiskt landskap som Denali naturreservat. KÄNSLAN man får av att blicka ut över berg och dalar, av att se vilda djur i sitt naturliga tillstånd på bara några meters avstånd, av den förunderliga tystnaden och att få utsätta sin kropp för denna fysiska påfrestning - kan inte beskriva det, ni måste prova själva! :) Jag har aldrig varit norr om Åre i Sverige, men jag har sett bilder på Abisko och från Kungsleden och jag tycker att det påminner mycket om Denali Park som också består av tundra. PROVA DET! eller kom till Alaska och hälsa på!! Här kommer en bildbomb från
Denali... 





Vi gick över berg och dalar runt Stony Hill



Ks Mom och Bob



Typiska arktiska blommor är pyttesmå och växer lågt i små cirklar. Är förundrad över att saker kan växa i ett klimat där det är kallt 8 månader om året.



Jag tror att detta är en fjällripa med håriga fötter - visst finns väl sådana i Sverige?



K och jag i likadana kepsar. Det är ju nästan som att ha likadan träningsoverall när man åker på husvagnssemester. Kommer ihåg att jag som 14åring sa; "jag ska ALDRIG gå klädd likandant som min man, usch vad pinsamt." Jag erkänner, det ÄR fortfarande fult. Men va fan, det var ju mitt i vildmarken, ingen som såg...




Möt en björn här - ingen hör dig om du skriker......



Vi såg fem(!) nallebjörnar under våra två dagar. Det här var den första och hon var typ fem meter ifrån oss. Som tur var satt vi i en buss. Man blev lite sugen på att kramas men jag tror inte hon var lika sugen..



Det här är ungefär lika jobbigt som att gå på stairmastern. Eller näe, det är så HÄÄÄÄÄÄÄR mycket jobbigare! :P



Pustar ut...



Lilla ekorren poserade vant





Bockfight!!!!!!





En av många renhjordar i Denali Park
Jag måste tillbaka igen!

Vi är tillbaka från Denali Park och alla har alla kroppdelar kvar. Mina ben värker efter två dagars vandring men det var det värt, helt fantastiskt ställe. Skriver mer om det imorrn, nu ska vi ta en road trip till Livinggood, en liten håla ovanför Poolcirkeln. Har aldrig vart norr om poolcirkeln så det blir spännande. När vi kom hem väntade en kul överaskning i brevlådan. Jag har blivit kallad för att ta mina biometrics, dvs. fingeravtryck etc. Ett steg närmare mitt gröna kort!

Kram på er!

Nu har vi packat matsäckar och hikingkläder och det är dags för sängen. Imorrn ska vi upp råtidigt för att köra till Denali Park som är ett himla trevligt naturreservat här i Alaska. Första gången jag var där var i september förra året och det var fantastiskt vackra färger överallt. Fotot på mig i min header är taget i Denali Park. Den här gången har vi bokat en suite så vi hinner med en längre hike på måndag. Ks mamma och Bob är riktiga vildmarksexperter så för dem blir detta en "piece of cake". Jag är dock lite orolig att min kondition är kass, det visar sig imorrn. Bloggar mer när jag kommer tillbaks från Denali. Om jag inte försvinner i vildmarken vill säga...:) kram på er!

Igår var jag på födelsedagskalas för Savannah som fyllde 15. Det var spännande att se hur ett amerikanskt kalas går till. Detta var med Beachtema (i Alaska minsann) och Savannah hade hyrt en paviljong vid Cheena Lakes. Kidsen badade och åkte "waterslide" medans vi lite äldre (usch, vill inte va äldre) stod och huttrade för det såg så kallt ut. Savannah fick massor med presenter i rosa fina askar, OMSLAGET verkar vara minst lika viktigt som innehållet härborta. Jag köpte ett fint armband till hennes redan stora BLINGsamling. Kalaset var skoj men jag stressade hem ganska fort för att hinna städa klart innan Ks mamma och Bob kom med planet. Ibland önskar jag att jag var 15 igen. Visst, man hade skitmycket problem då; matteprov, problemhy och allt var pinsamt, men tänk vad härligt med sommarlov och den där barnsliga friheten! 

Savannahs present



Härliga femtonåringar



Vattenrutschbana i 12gradigt vatten, brrr



Alaskianer ar flipflopps på så fort det är varmare än tio grader ute. Då är det ju sommar..:)







Detta var något nytt för mig - en tårta skapad som en blomkruka. Jorden är smulade Oreos och inuti döljer sig en dröm av kaksmulor, tårtbotten, chokladsmet, vanlijsås och chokladkaka. Mums!!

Vi hade ett fruktansvärt hageloväder idag så Jason och Luke var tvugna att ta en paus från husfasaden. Medans de väntade på att ovädret skulle ta slut bjöd jag dem på lite fika. De fick också provsmaka några av de svenska delikatesser som K hittade på IKEA i Arizona; DILLSILL, Kalles kaviar och SUPERSTARKA saltlakritspatroner. De åt upp allt och sa att det tyckte det smakade toppen! :) Fast nog såg de lite bleka ut efter sillbiten...

Mmmm, mumsfilibabba :)

I munnen :)