Skräckfärd på Cheena River



Kollar man på filmen ser den här KANOTTUREN lugn och t.o.m. mysig ut. Stilla vatten, lagom molnigt, en behaglig stol att sitta på och fin utsikt. Precis så började vår kanottur igår; det var otroligt vackert, vi såg ÖRNAR flyga på nära håll och vi stannade till vid en strand och åt goda BAGELS med cream cheese.

När vi K skulle kliva i kanoten efter lunchen började dock äventyret på riktigt. Jag, som precis satt mig i båten och tagit fram kameran för att ta kort på de goda vindruvorna jag hade i knät, kände plötsligt hur kanoten vinglade till och VIPS hade jag närkontakt med flodbotten. Jag lyckades hålla armen med kameran över vattenytan, men själv vart jag dyngsur från topp till tå. Jag surade ettag över vindruvorna som guppade iväg på vattnet, men sen koncentrerade jag mig på att paddla istället. 

Efter en timmes paddlande hade jag fått upp värmen igen och vi kvittrade om vilket bra team vi är egentligen och hur bra vi paddlade.  Vi tog oss igenom flera svåra passager där det var strömt och där det låg träd i vägen. Samtidigt började vinden ta i och det blev mer och mer strömt på floden. Efter cirka fem timmar på vattnet nådde vi en passage där det var riktigt strömt och ett träd låg tvärs över floden. Det fanns en liten öppning, men vi beslutade oss för att försöka "parkera" kanoten vid sidan och bära den till ett bättre läge. En fin idé, men hur mycket jag än paddlade hade vi fastnat i strömmen som tog kanoten rakt in i trädet. Kanoten vällte, K och jag åkte i vattnet och kämpade hårt för att få upp kanoten på land. Väl uppe på land upptäckte vi att ena åran hade farit med strömmen och K GALOPPERADE längs floden, DÖK I MED HUVUDET FÖRE och kämpade länge mot strömmen innan både han och åran var räddade. 

Väl tillbaka i kanoten började det regna. Vi passerade en mamma med sina två barn som stod och fiskade och när hon berättade att det var 21 miles kvar till vårt slutmål insåg vi att det var dags att avbryta. Inga hus i närheten, våra mobiler hade ingen täckning och våra bilar befann sig 20 miles bort. Dessutom var det 2 miles till vägen, 2 miles OFFROADkörning som min lilla Ford knappast är gjord för. Den snälla fiskarmamman var vår RÄDDARE I NÖDEN. Hon och hennes son skjutsade oss på sina 4hjulingar till deras hus. Hon ringde efter mormor G och medan vi väntade bjöd hon på VIN och visade oss runt. Hennes man tävlade i hundspann och de hade 16 hundar och fyra VALPAR som jag fick klappa. SJUKT söta. Mormor G kom efter ettag med sin 4hjulsdrivna JEEP och den manövrerade hon i leran som om hon aldrig gjort annat. Jag har sagt det förr, HON ÄR EN RIKTIG SUPERMORMOR! 

DAGENS VISDOM; Det är smart att inse sina begränsningar. Det är också smart att kolla väderleksrapporten innan man ger sig ut på äventyr. Det allra smartaste, det är dock att ta hjälp av varandra när man verkligen behöver det! :) 

    


Kommentarer
Postat av: Sandra

Jag verkligen ser allt framfør mej med ett STOOOORT leende på læpparna! Ni ær så otroligt goa! Hoppas ni ger er ut på fler liknande turer før det ær roligt att læsa och leva sej in i! Kram

2010-06-29 @ 22:01:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0Blogg listad på Bloggtoppen.se Resor bloggar bloglovin