Storstadstjej på landet, problem 1

Jag flyttade ju som bekant direkt från Göteborg till Fairbanks i Alaska som är en liten stad där de flesta bor utspridda runt omkring, alltså väldigt mycket som att bo "på landet". Jag har rest mycket i mitt liv och haft chansen att uppleva många olika kulturer och levnadssätt, men jag har aldrig tidigare bott en längre tid så "nära naturen" som vi gör nu. Med det menar jag att vi måste ta bilen vart vi än ska, våra grannar har getter på sin gård och från mitt sovrumsfönster har jag utsikt över en vacker björkskog.  

Sen vi flyttade hit har vi ju också skaffat katt(er), även det något som är nytt för mig.  (Katterna var två systrar från början, Sam är i regnbågslandet nu, vill inte skriva mer om det här) Iallafall, vår katt Belle har vuxit upp snabbt och börjat utveckla sina JAKTINSTINKTER. Det började med att hon fångade flugor som råkat leta sig inomhus, när fjärilarna kom vart hon eld och lågor och nu har hon lärt sig att fånga både mullvadar, möss och fåglar.

Nu till mitt PROBLEM. Jag har aldrig dödat i hela mitt liv. För mig kommer kyckling i behändiga filéer, småfåglar är söta varelser som man matar på vintern och möss är gulliga husdjur åt barn. Så, när Belle kommer släpandes på sina offer, SÖTA små möss som fortfarande LEVER, har jag väldigt svårt att klappa henne på huvudet och säga DUKTIG KATT. Även fast jag vet att det ligger i hennes natur, att hon följer sin instinkt och dessutom hjälper till att hålla tomten ren från djur som äter min plantor. Ännu svårare är det att ta djuret ifrån henne och ta död på det själv så att det slipper lida. Det har jag inte lyckats med ännu. Jag kan för fan inte ens trä på en mask på en krok.

Jag inbillar mig att det här PROBLEMET inte hade vart ett problem om jag växt upp på landsbygden bland en massa djur...:) 


  BELLE THE BEAST 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0Blogg listad på Bloggtoppen.se Resor bloggar bloglovin