marielsworld

Läste den här artikeln i DN idag och det kom faktiskt som en chock när jag insåg att den handlade om mig, 80-talist och hemmafru. Just nu iallafall. Måste säga att hela min uppväxt har jag strävat efter att vidareutbilda mig och göra karriär, att BLI någon. När jag nu ser tillbaka på min skolgång och karriär, inser jag att den där NÅGON inte nödvändigtvis är den där affärskvinnan som armbågar sig fram som jag kanske först trodde. För mig är utveckling lika med mognad och självinsikt och det är något jag har funnit här, som hemmafru i Alaska. Det känns så skönt att kunna säga att framgång inte MÅSTE innebära ett välbetalt jobb och kontor på Stureplan; andra mål är HELT OK och kan OCKSÅ göra dig till en vis människa. Missförstå mig inte, jag tycker att det är SUPERVIKTIGT att sätt upp mål i livet och att sträva efter att utvecklas. Ett mål jag har är att börja jobba igen när jag får mitt Greencard. MEN, som människa utvecklas man inte bara genom att göra karriär. Många av de människor som jag idag ser som framgångsrika har lyckats med att uppnå ANDLIGA mål. Andra har valt att satsa 100% på FAMILJELIVET. Andra har vågat ta steget ÅT SIDAN av karriärsstegen och valt att satsa på något de senare i livet insett att de brinner för. Jag tycker att artikeln är viktig därför att den visar att det finns alternativa livsmål, KÄRLEK, FAMILJ, SPIRITUALITET, HÄLSA eller vad det nu kan vara, som är MINST lika viktiga för personlig utveckling. Jag tycker att man ska satsa stenhårt på sin karriär om man brinner för det! Om man sen inser att man egentligen föredrar att vara hemma med sina barn, då är det ett LIKA VIKTIGT LIVSMÅL.