marielsworld

Nu har semsterkänslan lagt sig och vi är tillbaka i vardagen med jobb och allt vad det innebär. Min närmsta kollega har bytt tjänst och jag jobbar för två tills vi får tag på en ny assistent. Resultatet blir såklart sena kvällar, mindre sömn och mycket stress. Trots att jag inte skulle vilja byta bort mitt jobb för allt i världen inser jag att jag längtar tills jag når den där berömda balansen i vardagen; där jag också hinner med vänner och fritid. Men men, jag har hellre lite tid och mycket att göra än inget att göra och tid att fördriva. (För er som inte fattar hur jag kan säga så, läs inlägg från förra året där jag väntade på Green Card och klättrade på väggarna)

I helgen hann vi iallfall med lite ledighet och dessutom hade vi vår första soliga helg sedan vi kom tillbaka från Sverige. Vi tog en biltur ut till White Mountain som ligger cirka en timme norr om Fairbanks och gick runt Flat Mountain trail.



Kenza var med förstås!











Blåa bär fanns det gott om!





Frågade den här filuren om han ville ha några av mina blåbär...



....och blev ganska kraftigt ignorerad.

Idag fyller min kusin Carro år och det firar vi här på bloggen! Carro är snart färdig lärare men jobbar under sommrarna i hemslöjdsbutiken i Dalarnas absoluta smultronställe Tällberg. Om ni, som jag, inte kan få nog av svenskt hantverk och faluröda stugor, då är det här ni ska hälsa på!




Grattis vännen!

Mandelkubbar. Ett gammeldags svenskt bakverk som jag inte har ätit sen jag var tio år och satt i mormors kök. När jag var i Sverige fick jag ett plötsligt sug efter det så jag handlade med mig bittermandel och hjorthornssalt. Receptet finns på www.ica.se.

Under vår semester hann vi med en fyradagars tripp till Norge. Det var precis veckan innan allt det där hemska hände och jag kan fortfarande inte koppla att detta vackra land med sina hjärtliga, välkomnande invånare var tvungna att råka ut för en så iskall människa. Nåväl, jag vill dela med mig av mina vackra minnen av Norge, ett land vi kan vara stolta över att kalla granne.






Norge kryllar av urgamla träkyrkor med intressanta detaljer, väldigt vackra att se på!



Vi åkte genom Gudbrandsdalen till Jotunheimen national park. Vattnet ni ser på bilden är smältvatten från glaciären, mjölkigt turkost.



Vi bodde på en gård som heter Storhaugen. Utanför huset fanns det en massa betande getter och en gårdsgris som hette Trulte.




Norges söta små stugor!



Utsikt på väg upp på Galdhöpiggen. vi tog vägen från Spiterstulen...från Juvashytta måste man gå med guide då man går över glaciären.



Ängsull och snö



Världens bästa syster som visade sig vara en fantastisk hiker. Hon fick blodad tand och nu befinner hon sig i Indonesien och klättrar uppför vulkaner!



Bara en bit kvar.....



Ser ni prickarna i mitten? Det är den guidade turen över glaciären. De har rep längs leden och isdubbar på skorna (heter det så?) är obligatoriskt.



Toppen var välbesökt! Galdhöpiggen är inte ett avancerat berg att ta sig uppför. Bra grundkontition och lite vilja är det enda som behövs! Väl uppe på toppen dog mitt kamerabatteri, men jag kan lova att utsikten är väl värt ett besök!

Norge är en guldgruva om man gillar friluftsliv. Så nära Sverige, så likt, men ändå så mycket nytt att upptäcka! Visst, det är lite dyrare mat och bensin, men vi betalade 800NOK per natt för en sjubäddars stuga, det tycker jag inte var särskilt farligt.