marielsworld

Har kommit in i någon slags rutin härborta med jobb, jobba över, hundpromenad, laga middag för att sedan däcka framför någon tv serie. Livet, tror jag det kallas. På jobbet flyter saker och ting på, anställer nytt folk varenda dag och börjar bli ganska bra på native smalltalk. Det är inte som hemma. Här går snacket kring var blåbären är godast, vem som skjutit björn och vart, vem som är släkt med vem och hur och vem som gör de vackraste pärlbroderierna. Beeding, som det kallas, är närmast religion bland många av de kvinnor jag möter i jobbet och det kommer ofta försäljare till kontoret och visar upp sina kreationer. Jag är fascinerad. Smycken tillverkas av pärlor, men också skinn, ben, betar, piggar från piggsvin och fjädrar.

Försöker hålla kontakten med alla därhemma i Svea, men tidsskillnaden och heltidsjobb gör att det ges få tillfällen att prata. Tänker på er ofta och vet ju att ni också är busy, man ger liksom alltid lite extra på jobbet och i skolan när allt sparkar igång igen efter sommaren. Håller såklart utkik på facebook och bloggar även om jag inte skriver så ofta själv!

Hösten och större delen av vintern är vi nog mest i Fairbanks, med några enstaka turer till Anchorage i jobbet. Hoppas på en avstickare till Hawaii i januari, om det går att få mer ledigt vill säga. Annars längtar jag till nästa sommar då det vankas bröllop i Svea. Herregud (som mamma brukar säga) det är inte bara jag som har passerat 30 och påbörjat nästa fas i livet!

Kram på er! ..........Och när löven börjar falla, rulla runt i dem!

En kille på Ks jobb var och fiskade förra helgen....

....det vara Mama Bear också och hon verkade inte ha några problem med att en snubbe i gul dräkt och spö invaderade hennes vattenhål.

mor, syster, vart är ni, behöver co-singers!!!!!

Men jäklar vad skönt det var med en extra dag ledigt! Ks mormor nämnde häromdagen att hon tycker att alla (fast här i USA kanske främst kvinnor) borde ha fyradagars arbetsvecka så att man har en dag över till att ta igen sig, en dag till att ha roligt och en dag till att sköta hemmet. Varför kan det inte vara så? Tänk vad harmoniska  och effektiva alla skulle gå runt och vara!? Eller hinner man glömma bort vad man pysslade med på jobbet?

Idag har jag varit hos en kirurg och pratat om kroppsdelar som han tycker att jag ska ta bort. Visdomständer. För det är väl kroppsdelar? Det känns så. Särskilt när han förklarar att ingreppet kräver att jag är nedsövd, tar narkotika och har en assistent efteråt. Fy fan. Allt detta för att jag råkat få en tandställning i 30 års present. Om någon månad är det jag och Katy Perry. Peace, love och ståltråd i gommen.

Over and out