marielsworld

Susanne frågade i en kommentar om jag sett Norrsken här i Alaska.

För ungefär två veckor sen vaknade vi runt etttiden på natten av att hunden tassade omkring. När vi klev ut i vardagsrummet möttes vi av en kaskad av vågor i grönt, gult och blått som strömmade in genom fönstret. Helt obeskrivligt, det är nästan som ett drömtillstånd där man måste nypa sig i armen.

Alaska får många besökare under vinterhalvåret just på grund av norrskenet eller Aurora Borealis som det också heter. På sommaren är det ju ljust dygnet runt så då ser man inte skiftningarna, det är på vintern man måste komma hit. Norrskenet uppenbarar sig oftast när det är nymåne och klar himmel. Enklast ser man det förstås om man åker till en plats där det inte finns statsljus som stör.  Norrskenet inträffar när energipartiklar från solen kolliderar med jordens magnetfält, färgen beror på vilken sorts atom det är som kolliderar.

K och jag har sett norrsken flera gånger när vi kört hem sent på kvällen. Det är otroligt magiskt och jag är glad att jag fått chansen att se det. I Sverige har jag aldrig sett norrsken, har nog inte varit tillräckligt långt upp i vårt land.

HAR NI UPPLEVT NORRSKEN? BERÄTTA!




Bild lånad här

Hejhej bloggen,

Tänk vad glad jag blev, alla som kom till min svenskalektion förra gången var tillbaka för lektion två. Antingen beslutade de sig för att ge mig en chans till eller så kanske de till och med tyckte jag var BRA på att lära ut.

Att lära ut svenska medför en ny och annorlunda känsla. Jag jobbar ideelt och får alltså inte betalt, men det känns som att det ger mig otroligt mycket mer. Helt absurt egentligen, här sitter jag på andra sidan jordklotet med en liten skara pensionärer som vill att jag ska lära dem vårt vackra språk som bara nio miljoner människor talar. De kämpar med rr en och korta och långa vokaler och vill lära sig allt. Idag stormade vi på med verb och substantiv i bestämd form.

Ni vet hur man går omkring med en massa förutfattade meningar om saker och ting hela tiden. Jag har t ex. inte tänkt på att ta fram hemsidor med material på svenska, mina elever är ju pensionärer. Så har jag tänkt ja. Blev lite chockad idag när min elev som är runt sjuttio lade ribban genom att demonstrera en svenskapplication till sin Ipad som hon tagit med sig. Pensionär var det ja, inte efterbliven, snarare HIGHTECH.

Appropå förutfattade meningar. På mitt jobb sitter en tjej i receptionen. Med betoning på sitter, hon sitter nämligen i rullstol. Tjejen är dessutom cirka en (1) meter hög. Jag kände igen henne direkt eftersom hon handlat av mig i kassan på Fred Myers. Flera gånger har jag sett henne komma körandes i sin permobil med shoppinglistan i högsta hugg. Flera gånger har jag också tänkt, stackarn. Vad jobbigt. Så liten och rullstol på det. Eller hur.

Receptionisten på mitt jobb är fasiken den snabbaste jag stött på i mitt liv. Hon växlar på i 170, coordinerar och sorterar och hinner dessutom med att vara trevlig. Glad är hon också. I rullstol. En meter hög. RESPEKT. Är så himla glad att jag fått chansen att träffa henne. Och mina förutfattade meningar lägger jag i skåpet.

Den här veckan har gått så himla snabbt! På Fettisdagen var jag hemma hos ett svenskt par som bjöd på SEMLOR. Vi var sammanlagt fem svenskar (o en amerikan) som mumsade och det smakade precis lika gott som det gör hemma! Svenskarna har hittat mig här genom BLOGGEN, så himla kul att man kan träffa folk genom att skriva egentligen.

På jobbet börjar jag komma in i min roll och även se hur jag kan utveckla den. Jag gillar mina kollegor, alla är supertrevliga och jag känner verkligen att jag trivs på min nya arbetsplats! Jag kommer hålla på mycket med rekryteringsevent nu under våren, för det är nu som Alaskianerna byter jobb och det är också då nytt folk flyttar hit.

I och med mitt jobb så lär jag mig mer och mer om hur amerikaner tänker i olika situationer. Jag är också mer införstådd i the Natives sätt att leva och tänka. Familjen är det absolut viktigaste för dem. Respekten för äldre är också något som jag uppfattar som lite annorlunda mot hur vi ser på saker i Sverige. Jag var på årsmöte i torsdags och under mötet presenterades årets Miss och årets Princess. I tjejernas tacktal var de första de valde att berätta namnen på sina föräldrar och sina mormödrar. Tyckte det var lite fint. Det är inte ofta jag ger min mamma cred om jag lyckas prestera något, ändå var det ju hon som såg till att jag överhuvudtaget blev född liksom..tror man kan lära sig något där. 

Igår kollade jag på the SWAN. Helt fantastisk och fick mig att tänka på när jag och min syster (som varit dansare) var och såg SVANSJÖN i GLOBEN när vi var yngre. Jag tror jag var 16 och hon 13 när vi såg den baletten. En helt otrolig upplevelse. Och en riktigt bra film, inte konstigt att Natalie fick en Oscar.

Kenza har gått från bebis till stor den här veckan och beter sig därefter. Så fort vi ser en hund börjar hon yla och så fort vi ser gul snö ska hon rulla runt i den. Lite halvjobbigt, men mitt mattehjärta klappar, min lilla valp liksom!  Här kommer lite bilder från dagens timmar i solen. Noll grader och jag ville knappt gå hem!




Flodbåten Discovery har frusit fast men kommer skeppa tusentals turister i sommar



Tonårsslampan Kenza och jag. Och mina nya 10 dollars glajor 

Så här kan det gå om man försöker ta en genväg när man är ute och går i Alaska. Efter att ha försökt trampa mig fram genom den lårhöga snön ettag var jag så slut att jag la med ned och rullade till stigen där det var mindre snö. Skrattade så jag fick ont i magen!

Ni som redan är överlyckliga behöver inte läsa det här, ni som grubblar, LÄS!

Som ni säkert märkt skriver jag mindre och mindre här på bloggen. Jag tror att en stor anledning till det är att jag grubblar mindre och mindre. Många av mina inlägg har handlat om omställningen att flytta till Alaska och alla stora skillnader mellan USA och Sverige. Det har känts som att jag har strävat emot och varit negativ mot allt som är annorlunda och så har jag känt behov av att skriva om det. Egentligen vill jag ju helst inte grubbla alls utan bara leva och vara lycklig i nuet. Nu är det fokus på det! 

Vet inte om ni har följt den, men det har gått en serie på svt (play) som heter Jakten på lyckan. Journalisten Hanna har i programmet försökt hitta det rätta receptet på att bli och vara lycklig och testat på en massa olika saker. I sista programmet kom hon fram till att man egentligen bara behöver tre saker för att vara lycklig. 1. Något att göra. 2. Någon att älska. 3. Något att se fram emot. Inga konstigheter liksom.

Jag känner mig lycklig nu. Jag tror att vi i många fall grubblar alldeles för mycket vilket gör att vi känner oss olyckliga. Synd, när det egentligen tydligen är så enkelt som de tre punkterna ovan.

Något att göra. För det flesta jag känner handlar det om ett jobb. Ett jobb där man kan använda sina kunskaper. Och där man utvecklas. För endel handlar det här jobbet om att vara projektledaren i sin familj. För andra att klara alla tentor för terminen.

Någon att älska. Alla har vi någon. Ofta glömmer vi bort det. Särskilt när vi grubblar. älska mer och grubbla mindre. Tänk om det faktiskt kunde vara så enkelt som Hanna kom fram till!?

Något att se fram emot. Ibland känns det som att man hamnar i ett hjul som slirar och inte åker framåt. Lyckan kommer när hjulet slutar slira. När förändring sker. När vi bokar resan, planerar festen eller inreder babyrummet. Ibland kan längtan vara själva lyckan.


Jag har iallafall insett att jag inte har någon anledning att sitta och grubbla. Inte har jag tid heller. Det är skönt.

Ja, och så måste jag tillägga att om man nu fastnat i ett hjul och ägnar mycket tid åt grubbel (tex. sitter och väntar på Greencard) inte har något att göra (när man är van att jobba och använda sina kunskaper) och inte har något att se fram emot (inte får resa för man inte får lämna landet) då är det EXTRA viktigt att prata MYCKET med de man älskar, skaffa sig en ny HOBBY och inse att man visst har MASSOR att se fram emot!

Kollar bidragen till Melodifestivalen och min första tanke är "påminner inte Eric Saades låt lite om Oh mama med Lili och Susie?" Hjälp, jag är lastgammal....:)

Okej, nu ger jag mig. nu får det f-n vara slut på vintern. Jag vill ha sol och värme. Jag vill cykla med håret fladdrande i sommarvinden, jag vill ha skor med öppna tår och korta jeansshorts. Jag vill att det ska lukta liljekonvalj och syréner och jag vill så frön som gror och växer så det knakar. Solen är min Gud och sommaren min religion, det är vad ett år i Alaska har fått mig att inse.

Bilderna är tagna i vår sommarstuga i Sörmland.

Min mamma och pappa är fortfarande kära. Idag har de varit gifta i 30 år. När de gifte sig var det poppis med mindre bröllop eller inget alls. Tänk liten fjällkyrka i Sälen, tjocka vinterpälsar, bohem klänning och samekängor. 

 Nästan precis lika länge som de varit gifta har jag funnits. Hade vi levt på 1800 talet hade jag varit på gränsen till SKANDAL. Nu gör vi ju inte det och jag känner mig som en högst vanlig nästan 30åring. Med riktigt härliga föräldrar.  

Om jag får önska så önskar jag att jag får uppleva en lika lång och fantastisk KÄRLEKSRESA som den de befinner sig på. De har lärt mig att kärlek är så mycket mer än att vara kär. Kärlek är att först älska sig själv. När man väl.... PRECIS HÄR FRÅGAR K MIG HUR MÅNGA ZOMBIES JAG TROR ATT HAN SKULLE KUNNA SLÅ NED OM HAN HADE TVÅ SVÄRD.

 Ja alltså, kärlek är så mycket mer än att gå omkring på rosa moln hela tiden. Kärleken kan uppstå, helt oväntat, men för att bevara den måste man lägga i en helt annan växel. Kärlek för mig handlar om att känna glädje över att kunna göra sin partner glad. Att glädjas därför att ens partner anstränger sig för att göra dig glad. Kärlek handlar också om att utstå påfrestningar, motstå frestelser och att genomgå förändringar. Varje hinder kan förvandlas till en extra stark byggsten om man beslutar att övervinna det tillsammans. Kärlek handlar inte bara om toppar, inte heller bara om dalar. Kärlek är att kunna dela med sig och utgå från ett gemensamt perspektiv, men också att behålla sitt egna personliga. Kärlek är inte bara den plockade blombuketten och besöket på Tiffany´s. Kärlek är också modet att våga visa sig svag, styrkan som infinner sig när man inser att man är älskad och viljan att lära sig och dela med sig till varandra. 

Mamma och Pappa; ni är fantastiska förebilder och jag är så glad att just jag får vara med på eran resa. Varje dag lär jag mig något nytt om kärlek och varje dag inser jag hur mycket vlja, kraft och gemenskap er kärlek bygger på. 

Grattis på bröllopsdagen!