Redo att trotsa kylan!
Jag har många minnen till kyla. Ks frostiga ögonfransar på ett spa i Tyskland i november när vi var nyförälskade. Förfrusna tår i spetsiga stövlar i kön till STALLARNA när jag var student i Växjö. Piskande vind och trettio minusgrader i stolsliften i Sälen, som resulterade i intressant rutnät över kinderna. Och kanske det allra tydligaste; när min guide gav mig sin jacka högst uppe på toppen av KILIMANJARO när jag skakade av köld och rädsla och var beredd att ge upp och lägga mig ner och dö.
Som bekant bjuder Alaska på det kallaste vädret som finns under vinterhalvåret. Jag tänker inte låta mig överaskas. Dessa vantar köpte jag igår. De har fleeceinnervante och är vind- och vattentåliga. Perfekta för en hundpromenad i -40minusgrader. Nu jäklar ska jag trotsa kylan!
Åh dom såg inte helt fel ut, dom kommer du nog få rejäl användning av i vinter!
De vantarna skriker rent ut: kom an fördömda istid! Jag ska giva dig på moppo!
Vilka kyl-minnen du har! Jag kan tänka mig att de kanske inte var speciellt roliga just där och då, men nu när du ser tillbaka så är det ju verkligen häftiga minnen. Åtminstone om man sitter inomhus och njuter av värmen som omsluter en. ;)
Vantarna ser ut att vara perfekta hjälpmedel för att hantera kylan i Alaska. Jag hoppas de kommer att skänka dig en behaglig vinter.
Ha det gott kära Marie!
Kram Lotta
Jag har liknande vantar...superbra! Fast mina har t om lite typ mocca-aktigt tyg pa utsidan av en av tummarna, sa man kan torka den rinnande nasan utan att ta av sig vantarna :)
Linda; riktigt sköna, rekommenderas vid Sverigeresa!
Jelly; ja nu jäklar är jag redo!
Lotta; De flesta minnen går ju att skratta åt i efterhand, tack o lov. Man lär sig bäst i praktiken! Det är bra mysigt inomhus nu!
Hanna; Nice, låter praktiskt! Häruppe är det nog mer rimfrost, så man får bryta loss..;)
