marielsworld

Satt på Chicago O`Hare och väntade på flyget när textremsan på tvn visade 93 döda i Norge. Min syster, som jag haft lyckan att umgås med i tre härliga veckor, var påväg tillbaka till sin hemort Oslo med tåg samma dag. Försökte ringa, men det gick inte fram några signaler. Skickade ett sms och bad om svar att få höra att hon var ok. Sen var vi tvungna att gå på planet. Och stänga av mobilen. Inget svar och ingen möjlighet att kontakta henne eller hennes sambo. Det blev fem långa timmar på flyget mellan Chicago och Seattle. Långa timmar av oro och ängslan. Framme i Seattle fick jag ett efterlängtat "Vi är ok" och jag kunde andas igen. Tänker på alla anhöriga till de ungdomar som befann sig på ön och som också skickat sms men som aldrig fick något svar. Mina tankar är hos dem idag.