MarieL till häst i vildmarken

Nu är vi tillbaka från en tredagarstripp i vildmarksområdet Seven Devils i Rocky Mountains, Idaho. Det var tredje gången jag fick möjligheten att följa med Ks mamma och Bob upp i bergen och det var lika fantastiskt den här gången! Vi hade med oss sex hästar och första dagen gick åt till att rida in och sätta upp "camp". K, som är en van "hiker", föredrog att vandra den dryga milen uppför berget. Jag red bruna skönheten Bitty och även om jag fick lite ont i rumpan måste jag säga att jag kände mig bekväm på hästryggen trots att jag inte ridit på flera år. Det är nog lite som att cykla, har man väl fått kläm på det sitter det i bakhuvudet. Ks mamma och Bobs hästar är tränade i att klättra i berg med tung packning och de klarar av att gå över steniga partier där det stupar brant rätt ned på ena sidan. Lite läskigt, men det gäller att lita på att hästen gör jobbet!

Efter en (eller några timmar, många konstiga ljud i vildmarken :) ) nattts sömn i tält åt vi frukost bestående av proteindrinkar, gröt och kaffe och sen begav vi oss till fots för att hitta Baldey Lake. Hästarna lämnade vi vid tälten men Ks mammas hund Mickey följde med på vår dagstur på ca 20 kilometer. Området där vi hikade hade välanvända vandringsleder, men den sista etappen innan vi hittade sjön klättrade vi uppför en brant med buskar och stockar och jag önskade att jag hade övat upp konditionen bättre för gud vad jag stånkade och pustade. Riktigt jobbigt var det och jag var tvungen att stanna var tionde meter för att dricka vatten och hämta andan! Så går det när man ger sig ut på strapatser otränad! Att man aldrig lär sig... :) Väl framme vid sjön ägnade sig K och Bob åt några timmars fiske medan Ks mamma utforskade området. Själv hittade jag en sten i skuggan som påminde om en stol och där satt jag med min bok och njöt tills det var dags att vandra vidare. En välbehövd paus!

Tillbaka vid lägret lagade Ks mamma RIKTIG mat som vi åt framför lägerelden. Det är svårt att beskriva hur GOTT köttgryta och potatismos smakar efter att man vandrat en hel dag och är lite frusen efter en regndusch. När jag tänker efter är det mycket man börjar uppskatta mer när man befinner sig långt från civilisationen. Typ, vilket fantastiskt tält vi har som står emot en HEL NATT med HAGEL.  Vilka fantastiska människor Ks mamma och Bob är som vet exakt vad de ska packa med för att vi ska ha en behaglig tripp! Vilka otroliga SKOR jag har som inte ger mig skavsår (Ks stortå svullnade upp och han var tvungen att gå tillbaka i sandaler) Förutom den vackra naturen och adrenalinet som pumpar av ansträningen att gå och rida länge är det nog det bästa med att ge sig ut i vildmarken, den där TACKSAMHETEN man känner över allt man har och hur väl man mår. :)




Vy från parkeringen. Är det inte vackert!?




Jag och Bitty, Ks mamma och Ace i bakgrunden




I ryggsäcken har vi, förutom vatten, små påsar med torkat kött, nötmix och "proteinbars" som vi äter till lunch längs vägen. Ger mycket energi men tar ingen plats!




Ks och mitt tält för två. De vita högarna är hagel..




Den vida ledarhästen Hammer är bunden, men de andra hästarna håller sig till flocken och kan gå fritt på ängen




K förbereder sig på en fisketur




MarieL relaxar i vildmarken...:)




MarieL fyller på med naturligt gott vatten direkt från källan




Ks mamma lagar gourmetmiddag på stormkök efter en hård dags vandring, vilken lyx!




MarieL i full vandringsutstyrsel. Här hämtar jag våran dusch som har legat i solen under dagen. Vattnet var ljummet, bättre än iskallt :)



Duktiga Mickey följer Ks mamma vart hon än går. Om det så är 20 km till fots!




Bob högg ved och fixade en lägereld som värmde gott!



Tillbaka vid vagnen




Vår tripp avslutades med en kanna öl och pizza på Chicago Connection. Oj vad gott!










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0Blogg listad på Bloggtoppen.se Resor bloggar bloglovin