marielsworld

Här har ni mitt Hawaii. En dröm som jag plockar fram nu typ en månad senare. Kan fortfarande höra det dånande vattenfallet, känna värmen från solen och kraften från vågorna som tog tag i mig och ville dra mig med ut. Hawaii. Alaska. Vilken kontrast. Mahalo



Himlen och jag.



Strandhatt



Sälvakterskan

Det finns 1100 Monk sälar kvar i världen. Här på stranden ligger en av dem och vilar efter en lång simtur. Den tyska kvinnan på bilden har satt ut pinnar för att avgränsa nyfikna turister.



Utsikt från vårt hus



Ett av tusentals försök i mitt liv att hjula med raka ben. Det tar helt enkelt för lång tid att veckla ut dem. Därför hjular jag inte så ofta längre. Bara i sällsynta fall, när jag blir så där spritt språngande överlycklig. Som här.

Under vår semester hann vi med en fyradagars tripp till Norge. Det var precis veckan innan allt det där hemska hände och jag kan fortfarande inte koppla att detta vackra land med sina hjärtliga, välkomnande invånare var tvungna att råka ut för en så iskall människa. Nåväl, jag vill dela med mig av mina vackra minnen av Norge, ett land vi kan vara stolta över att kalla granne.






Norge kryllar av urgamla träkyrkor med intressanta detaljer, väldigt vackra att se på!



Vi åkte genom Gudbrandsdalen till Jotunheimen national park. Vattnet ni ser på bilden är smältvatten från glaciären, mjölkigt turkost.



Vi bodde på en gård som heter Storhaugen. Utanför huset fanns det en massa betande getter och en gårdsgris som hette Trulte.




Norges söta små stugor!



Utsikt på väg upp på Galdhöpiggen. vi tog vägen från Spiterstulen...från Juvashytta måste man gå med guide då man går över glaciären.



Ängsull och snö



Världens bästa syster som visade sig vara en fantastisk hiker. Hon fick blodad tand och nu befinner hon sig i Indonesien och klättrar uppför vulkaner!



Bara en bit kvar.....



Ser ni prickarna i mitten? Det är den guidade turen över glaciären. De har rep längs leden och isdubbar på skorna (heter det så?) är obligatoriskt.



Toppen var välbesökt! Galdhöpiggen är inte ett avancerat berg att ta sig uppför. Bra grundkontition och lite vilja är det enda som behövs! Väl uppe på toppen dog mitt kamerabatteri, men jag kan lova att utsikten är väl värt ett besök!

Norge är en guldgruva om man gillar friluftsliv. Så nära Sverige, så likt, men ändå så mycket nytt att upptäcka! Visst, det är lite dyrare mat och bensin, men vi betalade 800NOK per natt för en sjubäddars stuga, det tycker jag inte var särskilt farligt.

Klockan är halv sex på morgonen i Västerås och jag och K har redan hunnit med en låång promenad och frukost på altanen. Jag tror det tar ett tag innan vi kommer in i samma tidsrytm, resten av familjen lär sova några timmar till. Idag ska vi bara ta det lugnt och andas in Sverige. Kanske ta en cykeltur "ner på stan" och kolla i lite butiker och rensa trädgården på jordgubbar och smultron. 

Det tog oss ungefär 30 timmar att åka från Fairbanks till Västerås. Vi hade åtta timmar till övers i Chicago och det är första gången i mitt liv jag tagit in på hotell några timmar mitt på dan (fick lite konstiga blickar) men jösses vad värt det var med säng och dusch.

Här kommer lite bilder från resan;



Schweden - Sviden - Sweeeeden



Vi hade såna där stolar som man kan veckla ut till en säng. Extra legroom Extra skönt.







You´re my lobster......



Helt klart bästa flygplansmaten jag nånsin ätit...dessertbuffé! Är det förresten nån som har recept på Macaroons med lavendel? Har aldrig smakat det tidigare och det var verkligen himmelskt gott!

Om TVÅ veckor åker vi till Sverige! Känns helt overkligt, så här länge har jag inte vart borta hemifrån någonsin! Vi har börjat fundera på packning lite smått och ju fler gånger jag tittar i min garderob desto mer inser jag att det gick väldigt snabbt att gå från citychic till.....friluftslantlig . Vart jag än tittar ser jag bara fleecetröjor, gympadojjor och underställ, inga små svarta och högklackade så långt jag kan se. Får se vad jag lämnade hemma hos mamma och pappa, kanske stöter på nån liten partytopp där...

Det går inte att beskriva hur mycket jag längtar! Jag längtar efter att få krama om min syster. Att få fika med mamma, lyssna på historier om pappas senaste golfstrapatser, att vakna av solen tidigt på morgonen och gå barfota ut genom daggen till jordgubbslandet. Jag längtar efter mina vänner. Tänk vad ni måste ha förändrats på ett och ett halvt år, förmodligen lika mycket som jag, om än åt helt olika håll. Jag vill höra allt, varenda detalj. Så mycket jag har missat, så lite tid.  

Den 5 Juli är vi framme. Jag räknar dagarna tills dess.

Varje morgon i två veckor har min första tanke när jag vaknat varit, är hon här nu? GIANNA MARIE. Idag kom hon. Hon har varit på väg i två veckor och idag kom hon, bara en vecka tidigare än beräknat.

GIANNA MARIE är Ks systers femte barn. Hon kommer växa upp med tre systrar, en bror och minst två kusiner. En riktigt storfamilj. Och jag har blivit AUNTie för sjunde gången. Till en liten tjej som bär samma namn som jag. Det är stort.






Bild lånad här

2010 var året då jag flyttade till Alaska. Vinterlandet, där man ju hört att det finns både isbjörnar på gatorna och älgar i trädgården. Det senare skulle visa sig vara sant både en och två gånger. Ett skönt avbrott från vår nya vardag i Vinterlandet hade vi i mars då vi reste till Florida och Mexico. Konferens kallas det tydligen inom jobbvärlden. Under våren startade jag min Operation odla trädgård, ett äventyr med otroligt blandat resultat. Nästa år ska jag kolla tydligare vad zon 9 egentligen innebär. Under sommaren besökte vi Idaho där både cowboydans och ridning i Klippiga bergen stod på schemat. Besök fick vi också, både från Idaho och från Sverige! Hösten har varit hektisk med nytt jobb för K. Själv har jag tagit körkort, letat jobb och skolat katt och valp. I november började jag som kassörska på Fred Myers, det ultimata testet på kulturell ödmjukhet där jag genomlevt både Black Friday och Alaska Bush orders. Jul i Alaska var som en saga, en saga som vi kunde dela med familj och vänner tack vare Skype. Nu laddar vi inför 2011, året då precis vad som helst kan hända. Jag är redo, är ni?

Söndag, minus 30 grader och snart ska jag stå eftermiddags- och kvällspasset i kassan.

TAKE ME BACK TO.......



Cozumel, Mexico som vi besökte en snabbis i mars.

Nu är vi tillbaka från en tredagarstripp i vildmarksområdet Seven Devils i Rocky Mountains, Idaho. Det var tredje gången jag fick möjligheten att följa med Ks mamma och Bob upp i bergen och det var lika fantastiskt den här gången! Vi hade med oss sex hästar och första dagen gick åt till att rida in och sätta upp "camp". K, som är en van "hiker", föredrog att vandra den dryga milen uppför berget. Jag red bruna skönheten Bitty och även om jag fick lite ont i rumpan måste jag säga att jag kände mig bekväm på hästryggen trots att jag inte ridit på flera år. Det är nog lite som att cykla, har man väl fått kläm på det sitter det i bakhuvudet. Ks mamma och Bobs hästar är tränade i att klättra i berg med tung packning och de klarar av att gå över steniga partier där det stupar brant rätt ned på ena sidan. Lite läskigt, men det gäller att lita på att hästen gör jobbet!

Efter en (eller några timmar, många konstiga ljud i vildmarken :) ) nattts sömn i tält åt vi frukost bestående av proteindrinkar, gröt och kaffe och sen begav vi oss till fots för att hitta Baldey Lake. Hästarna lämnade vi vid tälten men Ks mammas hund Mickey följde med på vår dagstur på ca 20 kilometer. Området där vi hikade hade välanvända vandringsleder, men den sista etappen innan vi hittade sjön klättrade vi uppför en brant med buskar och stockar och jag önskade att jag hade övat upp konditionen bättre för gud vad jag stånkade och pustade. Riktigt jobbigt var det och jag var tvungen att stanna var tionde meter för att dricka vatten och hämta andan! Så går det när man ger sig ut på strapatser otränad! Att man aldrig lär sig... :) Väl framme vid sjön ägnade sig K och Bob åt några timmars fiske medan Ks mamma utforskade området. Själv hittade jag en sten i skuggan som påminde om en stol och där satt jag med min bok och njöt tills det var dags att vandra vidare. En välbehövd paus!

Tillbaka vid lägret lagade Ks mamma RIKTIG mat som vi åt framför lägerelden. Det är svårt att beskriva hur GOTT köttgryta och potatismos smakar efter att man vandrat en hel dag och är lite frusen efter en regndusch. När jag tänker efter är det mycket man börjar uppskatta mer när man befinner sig långt från civilisationen. Typ, vilket fantastiskt tält vi har som står emot en HEL NATT med HAGEL.  Vilka fantastiska människor Ks mamma och Bob är som vet exakt vad de ska packa med för att vi ska ha en behaglig tripp! Vilka otroliga SKOR jag har som inte ger mig skavsår (Ks stortå svullnade upp och han var tvungen att gå tillbaka i sandaler) Förutom den vackra naturen och adrenalinet som pumpar av ansträningen att gå och rida länge är det nog det bästa med att ge sig ut i vildmarken, den där TACKSAMHETEN man känner över allt man har och hur väl man mår. :)




Vy från parkeringen. Är det inte vackert!?




Jag och Bitty, Ks mamma och Ace i bakgrunden




I ryggsäcken har vi, förutom vatten, små påsar med torkat kött, nötmix och "proteinbars" som vi äter till lunch längs vägen. Ger mycket energi men tar ingen plats!




Ks och mitt tält för två. De vita högarna är hagel..




Den vida ledarhästen Hammer är bunden, men de andra hästarna håller sig till flocken och kan gå fritt på ängen




K förbereder sig på en fisketur




MarieL relaxar i vildmarken...:)




MarieL fyller på med naturligt gott vatten direkt från källan




Ks mamma lagar gourmetmiddag på stormkök efter en hård dags vandring, vilken lyx!




MarieL i full vandringsutstyrsel. Här hämtar jag våran dusch som har legat i solen under dagen. Vattnet var ljummet, bättre än iskallt :)



Duktiga Mickey följer Ks mamma vart hon än går. Om det så är 20 km till fots!




Bob högg ved och fixade en lägereld som värmde gott!



Tillbaka vid vagnen




Vår tripp avslutades med en kanna öl och pizza på Chicago Connection. Oj vad gott!

Klockan är sex på morgonen och snart är vi påväg upp i Rocky Mountains med hästarna. Vi ska göra en kortare tur i området Seven Devils och vi tar med sex hästar, tre att rida och tre till packning. Jag har samma byxor på som för tre år sen och av någon anledning verkar det som om de har krympt; måste va alla cheesecakes jag har ätit sen jag flyttade till Alaska. :)

Rapporterar vidare när vi kommer tillbaka!!