Hej Alaska

Min första vecka i Alaska blev en härlig bergodalbana av känslor och upplevelser. Möttes på flygplatsen av K med en ros i handen och en försiktig kram. Kändes nästan overkligt. I bilen väntade resten av buketten. Vi åkte direkt hem där jag bekantade mig med alla rum, som såg ut ungefär som på Skype, fast mindre suddiga. Dagen efter var K på jobbet och jag fick roa mig själv. Det gjorde jag på promenad i Vinterland. På onsdagen landade jag och kände mig otroligt ledsen över att så många jag tycker om är så långt bort, att jag gett upp jobb och liv i Gbg för något jag inte vet hur det kommer att bli. En ganska naturlig reaktion, finns det någon som aldrig känner rädsla mitt i hoppet? Jag tror att människan av naturen är rädd och tvekar inför det okända. Det vi har är ju så mycket säkrare, så mycket tryggare. Idag känner jag mig glad över att jag vågade.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0Blogg listad på Bloggtoppen.se Resor bloggar bloglovin