Första dan på jobbet

Igår var första dagen på nya jobbet! Det första jag fick göra var att åka och ta ett drogtest. På Freddies räckte det med ett salivprov, det här var lite annorlunda. När jag kom till mottagningen räckte de över en kopp och sa i princip "GO POTTY". Ni fattar. Och det var ingen liten kopp...

Resten av dagen var dock helt underbar. Trevliga kollegor, EGET OFFICE, nära till kaffeautomaten, strålande sol genom fönstret, agenda, mål och massor av policies och litteratur att läsa igenom. När klockan var fem var det svårt att förstå att det var dags att gå hem redan. Skön känsla!




Den ljusnande framtid är min....miiin!!!



Bild lånad här


ÄNTLIGEN har jag hittat ett jobb som passar mig! Och det bästa av allt....arbetsgivaren höll med! Den 6e februari börjar jag som Human Resource Specialist på ett NGO här i Fairbanks. Ni kan inte förstå vilken lättnad detta är för mig. Hela förra året kämpade jag med mig själv, först för att jag lämnade ett jobb i Sverige som jag verkligen trivdes med och sen för att jag inte alls fick jobba under tiden jag ansökte om mitt Greencard! När man står utanför arbetsmarknaden under en längre tid är det lätt att börja tvivla på sig själv och sin egen kompetens. Jag har upptäckt att jag själv oftast är min största motståndare. Negativa tankar som "inte klarar väl jag av det där jobbet" bubblar upp hela tiden och då är det svårt att formulera en ansökan (på engelska) som sticker ut och övertygar.

Till er kära bloggläsare som är/har varit/är på väg i samma situation som jag, där ni söker jobb i ett nytt land;

TVIVLA INTE PÅ ERAN KOMPETENS! 

Det har tagit ett år för mig från det att jag flyttade från Sverige tills det att jag hittat ett jobb som matchar min kompetens.  Det känns som väldigt länge, det ÄR väldigt länge, och det får man vara beredd på när man byter land. Men det går!

Vi svenskar sticker ut ur mängden med hög utbildning, vi har ofta rest mycket och sett världen och vi pratar bra engelska. Tre bra trumfkort att spela på när vi söker jobb. Sen gäller det att trycka på TRANSFERABLE SKILLS, har man jobbat med bokföring i ett system i ett land kommer det inte se likadant ut i det nya landet. Så är det. Men man kan grunderna och har därför transferable skills som arbetsgivaren kan dra nytta av. Tänk på att prata om det när ni söker jobb!


60 dagar

Igår blev jag inkallad till chefen på 60dagars review. Jag kan inte fatta att det redan gått två månader sen jag började på Freddies. Jag fick en 3 av 5 i "betyg". Kan ju ha att göra med att jag inte är särskilt motiverad..dags att byta jobb med andra ord. 2011, bring it on!!


Jag tackade nej

Nu kommer ni tycka jag är helt kokko men jag tackade NEJ till jobbet jag blev erbjuden som Leasing Agent!

Yes, här har jag skrivit och beklagat mig över hur jobbigt det är att inte få jobba och så tackar jag nej när jag väl får möjligheten. Jag har funderat hela helgen och insett att varken jobbet eller företaget egentligen var rätt för mig, därför kändes det som ett riktigt BRA beslut. Min erfarenhet är att man ska gå på magkänslan i jobbsökeriet. Om det inte känns rätt från början så är det förmodligen inte det heller. Jag fortsätter söka HR och Redovisningsjobb och jag tror jag är på god väg att landa ett som jag verkligen vill ha. Var på ett andra besök för att komplettera med lite papper idag och chefen sa "We are seriously considering you". Det klingar fint i mina öron.

Jobberbjudande

Jag har blivit erbjuden jobbet som Leasingagent! Jobbet är placerat på militärbasen och mina kollegor kommer att vara militärfruar från alla möjliga stater. Har fått en jättelunta med papper och avtal att läsa igenom under helgen och jag ska lämna besked på måndag!




Glöm inte att BALANS är det viktigaste i livet!


Tre små ljus



K är i Anchorage och jag har tänt adventsljusstakens tredje ljus. Satte på Luciafirandet på svtPlay och det skulle jag inte ha gjort för nu sitter jag här med tårarna rinnandes. Precis som Shirley och c/o sjunger är jag här, på andra sidan jorden, och jag känner mig så fruktansvärt ensam när så många jag älskar är så långt borta.
Det är intressant vad känslor kan välla upp sådär bara av att höra sången om tusen juleljus som man sjungit hundra gånger som barn.

Nu ska jag ta en till lussebulle och tänka på alla er som jag saknar så mycket. Ni finns ju fortfarande kvar, precis gått upp ur era sängar och på väg till jobbet och skolan. Om ni ser tre små ljus på rad på himlen, då är det kanske mina ljus här i fönstret i Alaska.

Näe nu kommer Darin också, med dom där hundvalpsögonen...

MarieL äntrar militärbas

Igår var jag på MILITÄRFÖRLÄGGNINGEN för första gången sen jag kom hit. Hela Alaska är ett viktigt militärt område och många kommer hit från "the lower 48" för utbildning innan de skickas ut på uppdrag. Det har legat något slags skimmer över hela det här området där jag tidigare varit nekad att komma in; man måste ha en personlig inbjudan av någon på basen och dessutom ett greencard om man inte är amerikansk medborgare.

Innan jag kom in på området var jag tvungen att ansöka om ett passerkort. Man fick visa registreringskort, försäkringsbevis på bilen OCH sitt Alaskianska körkort. Och det har jag ju fortfarande inte tagit än. Högröd i ansiktet med tio minuter till min jobbintervju lämnade jag över mitt svenska körkort och hoppade att det skulle funka. Efter tre samtal beslutade sig gubben för att det var OK och jag körde i 30 till intervjun. (Känn FRUSTRATIONEN, militärer överallt, jag är sen och måste ligga i 30 hela vägen)

Jobbintervjun i sig var riktigt spännande. Tre personer bombarderade mig med frågor på engelska och jag svarade på så gott jag kunde och försökte hänga med i den skämtsamma ton som de hade sinsemellan. Jag tror att jag måste ha framstått som en väldigt korrekt, strikt klädd, typisk svensk med total avsaknad av humor. Det är svårt det där med humor tycker jag. I en intervjusituation är man ju inte avslappnad från början, att sedan försöka hänga med i alla skämt och skratta på rätt ställe, det är för mig svårare än att berätta varför jag är kvalificerad för jobbet. Det sägs att man måste spendera 10 år i ett land innan man förstår sig på humorn.

Jaja, det var iallafall en kul erfarenhet och nästa gång jag går på intervju kanske jag vinner på att vara lite mer "laid back".

ÄR DET NÅGON AV ER DÄRUTE SOM VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE???? ALLA INTERVJUTIPS MOTTAGES TACKSAMT!!!


OMG intervju

Jäklarimig, nu börjar det ta fart. Imorrn har jag intervju för ett jobb som jag VERKLIGEN vill ha, som HR Coordinator! Nu har jag ont i magen. Vad ska jag ha på mig/tänk om de grillar mig/tänk om de inte väljer mig/tänk om...TÄNK OM JAG LANDAR DET!!!!!

Jobb, CHECK!



SÅhär ser en nybliven Freddiesanställd ut. Pinnarna som sticker ut i bakgrunden är våran takfläkt som sitter i vardagsrummet. Den satt här när vi flyttade in och K insisterar att den måste sitta kvar därför att den hjälper till att SPRIDA VÄRMEN inomhus när det är -40 grader ute. Värmen stiger ju som bekant, så den får väl sitta där då, fläktjäveln. Nog om det.

Jag är ANSTÄLLD! Tror inte ni förstår vilken skön känsla det är att kunna ta ett arbete som kassörska efter att inte ha fått jobba alls på nästan nio månader. Jag är överlycklig att jag nu har möjligheten att gå ut och "göra rätt för mig", träffa folk och ha som jobb att vara glad och trevlig. SJÄLVKLART ser jag inte långsiktigt på det här jobbet, det är den lägsta lönen jag någonsin haft, men jag ser följande möjligheter med det här jobbet;

1. 40 personer jobbar som kassörskor. I mina öron låter det som 40 nya VÄNNER att lära känna.
2. Och då har vi inte räknat in alla KUNDER som jag kommer prata med hela dagarna.
3. Och inte heller de andra kollegorna som jobbar på golvet eller bakom tårtdisken.

Mitt mål med det här jobbet är alltså att lära känna folk och jag tror Freddies är den bästa platsen för det.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta att söka JOBB som har med min utbildning och mina tidigare erfarenheter att göra. Jag är bara anställd på deltid vilket innebär att jag fortfarande kommer kunna planera in tid för intervjuer och jobbsök. Så ni som är oroliga att jag ska fastna i kassörskeyrket, SLUTA OROA er!

Satt precis och läste igenom personalpolicyn jag fick med mig och gillar det här stycket som handlar om DRESSCODEn;


"Full beards are permitted ONLY in Alaska. New growth is permitted only for the time that is needed to grow the beard. In addition, beards...."

Hade jag vart kille med skägg hade jag definitivt flyttat till Alaska för att bli POSITIVT SÄRBEHANDLAD! :)

Det rullar på

Intervju nummer två på Freddies om en timme! Tjejen jag pratade med bad mig ta med mitt körkort. Har ju det svenska men måste verkligen sätta igång med det Alaskianska! Provade att fickparkera igår och takterna sitter i, det enda som är speciellt med att köra häruppe är väl att det är is lite överallt på vägarna. Men det går nog vägen..

Jobbintervju




Sitter och gottar mig med svart kaffe och hembakt kanelbulle. Har precis kommit hem från intervjun på Fred Myers. Vad skoj det var! Jag älskar arbetsintervjuer, sitta och berätta om sig själv och sina upplevelser! Har själv jobbat med rekrytering och det gjorde att jag slutade vara nervös inför intervjuer. Det är ju trots allt en vanlig människa som sitter framför dig, även om de försöker med en hård fasad ibland. Idag fick jag prata med en söt gråhårig tant som undrade hur det kom sig att jag hamnat i Alaska av alla ställen? Och den histroien har jag ju dragit nu några gånger så den sitter..

De ringer förmodligen nästa vecka om de vill att jag ska börja jobba. Något som kan vara bra att veta för er som också ska börja söka jobb i USA är att när man kommer från utlandet vill de ha samtliga adresser man befunnit sig på de senaste fem åren så att de kan göra en BACKGROUNDCHECK och kolla att man inte är kriminellt belastad. Drogtester verkar också vara standard härborta, det har jag aldrig behövt göra hemma i Sverige.

Innan intervjun var jag på Ks jobb och fick en INFLUENSASPRUTA. Det var gratis genom vår sjukförsäkring så jag tänkte att, varför inte? Passade på att hälsa på många av hans nya kollegor och måste säga att flera såg väldigt bleka ut, tror att de kanske var rädda för sprutan!

Nu ska jag fortsätta med mitt jobbsökande. Jobbet på Fred Myers är deltid, så det vore faktiskt perfekt om jag kunde jobba där ettag. Då har jag ju fortfarande tid över att söka andra jobb och gå på intervjuer!

Kram på er kära läsare och bloggkollegor ute i cyberspace!

Hire me steg 2!


Haha, idag ringde de från Fred Myers och vill att jag ska komma på intervju! För er som inte vet vad det är kan jag meddela att det är ungefär precis som ICA Maxi. Skickade in en generell ansökan och jag har ingen aning om vilket jobb de har i åtanke. Men jag kan mycket väl tänka mig att stå i kassan där och vara TREVLIG. Customer Service låter skoj nu när det har vart jobbtorka här i sju månader på grund av Greencard processen. Iallafall tills jag haffar ett PROFESSIONELLT jobb. Sen ska det ju såklart bli spännande att se hur en amerikansk intervju går till.. 2.30 PM imorrn ska jag dit!

Har även sökt två jobb på Universitetet idag, administrativa jobb som har lite mer med min utbildning att göra. Imorrn fortsätter sökandet.

JOBBA, JOBBA, JOOOBBA


Just nu går det såhär

Sawadee Kaa,

Nej vi är inte i Thailand, fortfarande i Alaska. Idag har det varit strålande vackert hela dagen häruppe och det har varit svårt att hitta motivation att sätta sig inomhus framför datorn och söka jobb. På förmiddagen hade jag och Kenza en date med mormor G och vi promenerade i solskenet i flera timmar. Sen träffade jag K och käkade lunch på Taco Bell, hans absoluta favorit när det kommer till Fastfood. Om ni är i USA och har en tight budget är det definitivt värt flera besök, man får tre tacos för 4 dollar och smaken är det inget fel på, däremot lämnar säkert näringsinnehållet lite att önska om man inte kör frescostyle. Efter lunch gick vi till hundparken för att leta hundkompisar till Kenza och ragga människokompisar till mig. Kenza verkar tyvärr ha lite svårt för andra hundar, antingen gömmer hon sig mellan mina ben eller så är hon kaxig och skäller och har sig. Det kan vara så att hon tror att hon är människa och inte hund, hon hälsar glatt på alla människor men fnyser åt hundarna. Jaja, jag ger mig inte, vi går dit imorrn igen!

På jobbfronten går det lite segt. Häromdagen satt jag och fyllde i en jättelång ansökan på Walmarts sida och gjorde även ett test på typ 17 sidor. När testet var klart kom det upp ett meddelande att jag hade FAIL!!Inga förklaringar eller resultat, bara det ordet.  

Nu tänker ni förmodligen följande, särskilt om ni har besökt Walmart någongång. 1. Varför söker hon jobb på Walmart? 2. Hon måste ju vara en riktig jubelidiot som inte klarar ett enkelt butikspersonalstest, den här människan har inte en enda häst i stallet..

Svar
1. Jag har ingen aning om vad min långa utbildning från Europa är värd härborta i landet i väst,  därför söker jag både högt och lågt och brett för att öka mina chanser. Jag är även såpass svältfödd på sociala kontakter just nu att ett butiksjobb faktiskt låter lite lockande. Man får ju hälsa på kunder och...ja

2. Ja här är ju mitt svar att det var fel, antingen på min dator eller på testet. För det kan ju omöjligt vara så att det är fel på mig. Eventuellt att det är Walmart det är fel på..får ta och kontakta chefen. eller deras IT snubbe. eller en pskykolog kanske..


Jaja, imorrn förtsätter den spännande storyn om den galna svenskan som lämnade allt för kärleken och flyttade till Alaska.. Puss på er




Som balsam för själen..eller som frosting på cupcaken..









Hire meee

Jag har precis avslutat ett tretimmarspass som resulterade i (ett) 1 sökt jobb som redovisningsekonom. Jäklarimig, det ska veta precis allt, tom. vart jag har bott de senaste 7 (sju) åren. Och jag som har flyttat runt som en annan Rasmus på Luffen. Nu är jag helt svettig. I morrn ska jag på´t igen. Hire meeee, Im talented, gorgeous and dying to work for you!!!

Är jag en viking?

Hurra Hurra! Världens bästa Anna T fyller år idag, stort GRATTIS till dig TROLLIS :) Miss you lots!

Igår var jag och lämnade in papper får att få ut mitt SOCIAL SECURITY NUMBER kort. Trots att jag fått mitt Gröna Kort är det SS numret alla frågar efter när man öppnar bankkonto, söker jobb, skaffar försäkringar etc. Så det måste man ha. Blir många kort har jag upptäckt.

Nu börjar vintern komma smygande häruppe i Alaska. Jag känner kylan genom sulorna på mina Converse och på huvudet har jag numera en fin vit yllemössa. Den blir nog utbytt mot en varm med ÖRONLAPPAR sen när det blir riktigt kallt. Alaskianerna har inte fattat det där med minusgrader utan går fortfarande i shorts och flipflops. Träffade en tjej från Ungern igår som sa att andra vintern hon var här, då var hon härdad. Men den första är man tydligen inte så kaxig. Får se hur det går, nästa maj kanske jag äntligen kan säga att jag är VIKING och mena det?

Svenska Familjen har åkt till Anchorage för några dagars SIGHTSEEING och imorse skjutsade jag K till flyget som gick till samma stad. Nästa vecka åker han till Las Vegas och sen ska han till Seattle. Tror han är rätt nöjd med sitt nya jobb! :) Själv ser jag fram emot en veckas sol på något varmt ställe i vinter och till ett VACKERT FÖRSOMMAR SVERIGE i vår. Tänka sig, nästa gång jag kommer hem har jag varit borta över ett år. Tror det kommer kännas lite sagolikt magiskt att komma tillbaka. Det är så mycket som är speciellt med SVERIGE har jag upptäckt, något som såklart är lättare när man som jag bor långt borta.

Kram på er!


Gröna kortet

Hinner inte skriva nu men ville bara visa vad som kom i brevlådan, MITT GRÖNA KORT! Ett litet kort i kreditkortsformat är resultatet av flera månaders pappersarbete, ängslan, väntan och framförallt hopp och kärlek! Nästa steg för mig blir att ta amerikanskt körkort och att ÄNTLIGEN börja söka jobb!



Väntan är (nästan) över!

YES!........YES!.......YES!!!!

Congratulations, your application has been approved! Huh? What? Really? Och sen kom tårarna! Det går inte att beskriva känslan som sköljde över mig. Sex månader av väntan, oro, tristess och maktlöshet är över. Nu kan jag göra precis allt som en amerikan kan förutom att rösta och jag slipper känna mig som en alien. Jag kan öppna bankkonto, söka jobb, ta amerikanskt körkort och dessutom lämna landet (och komma in igen) när jag vill! Jäklar vad bra! Kortet kommer på posten om några veckor!

Så här såg vårt möte ut i detalj, för er som kanske befinner er i samma situation! K och jag möttes på parkeringsplatsen och gick tillsammans igenom de två säkerhetskontrollerna vi passerade på väg mot migrationsenheten. Man fick inte ta med sig kameror och mobiler in. Vi hade klätt oss proffsigt i matchande ullkavajer (börjar bli kallt här nu) och jag svettades och frös omvartannat. Tjejen som intervjuade oss kände jag igen sedan jag var här och tog fingeravtryck. Det hade en lugnande effekt på mig att jag redan träffat henne innan. Vi fick sitta ned tillsammans (alltså INTE i varsitt rum, puh) och hon började lite lätta med att fråga K vad mina föräldrar heter och var jag är född någonstans. Sen kollade hon mitt pass noga och frågade när jag äntrade landet. Sedan bombarderade hon mig med frågor. De var lite komiskt för vissa av frågorna checkade hon av innan jag ens hunnit med att svara, så snabbt pratade hon. Många av frågorna var nya sedan 11 september och behandlade min eventuellt kriminella bakgrund. Nej jag är inte terrorist, nej jag är inte heller kommunist, nej jag har aldrig varit prostituerad och vi lever inte i ett polygamiskt förhållande. Efter det frågade hon om vi lever tillsammans, varför jag inte har någon ring (sa att vi inte gillar den symbolen) hur vi träffades och vad det var som gjorde att vi föll för varandra. K skämdes lite när jag sa att han var "the loud american in class with a certain glow" och hon log och sa att vi såg fina ut tillsammans. Sen frågade hon efter bevis på att vi har gemensamma tillgångar. Det är lite svårt eftersom jag inte kan stå på något bankkonto eller köpekontrakt ännu, men vi visade mitt kreditkort och hälsoförsäkringskortet som jag har genom Ks jobb och hon bad oss åka och ta kopior på dessa och sedan komma tillbaka.

När vi kom tillbaka tittade hon lite snabbt på papprena och jag trodde att hon skulle säga något i stil med, tack, vi hör av oss. Men istället kom det. Congratulations! Your application has been approved! Med än gång bara! Helt fritt fram ;) Tror det kändes ungefär som när man får höra att man gått vidare i IDOL....obeskrivligt!

Tack alla ni som har hållt tummarna och stöttat mig under den här perioden! Ni är underbara!





Dagen D

Nu är den här, DAGEN som jag och K har väntat på sen i februari. Om några timmar ska vi mötas upp i "the Federal Building" för våran Greencard intervju. Jag har ont i magen av nervositet! Hjärtat dunkar och jag är livrädd att jag ska svara något konstigt som får dem att undra om vi verkligen är på riktigt eller om vi egentligen är Gérad Depardieu och Andie McDowell. Innerst inne vet jag ju att jag inte behöver vara orolig; vi är äkta, vi har varit ett par i fyra år och vi älskar varandra, men känslan av att någon annan ska sitta och analysera om våra känslor för varandra är genuina får mig att vilja kräkas. Och jag har ingen aning om vad K har för märke på sin deodorant! Efter vad jag har hört får man sitta i separata rum och svara på frågor enskilt. Läste på lite igår om hur det kan vara och det kan tydligen komma de mest intima och privata frågor som man måste svara på. Egentligen är jag inte en särskilt privat person, jag delar gärna med mig av mig själv och mina erfarenheter, men det känns ändå så, utlämnande! 

Efter intervjun ska det inte dröja mler än några veckor innan vi får ett utlåtande och jag (förhoppningsvis) får ett "Welcome to the United States" på posten. Snälla ni, ni kan väl hålla tummarna (igen :)) för att det går bra för oss idag! Skulle bli så glad!

Veterinärbesöket igår gick bra! K mötte oss på parkeringsplatsen och valparna gick snällt OCH i koppel! De fick sina första sprutor och så fick jag avmaskningspiller att ge dem om några dagar. Veterinärtjejerna i receptionen var helt lyriska och klappade och pussade så jag trodde valparna skulle kissa på sig av ren extas! Jag var så stolt! Ni som har djur (och alldeles säkert ni som har barn) känner säkert igen känslan, "det är MINA valpar det där, dom där söta och duktiga! "

Nu ska jag ta och göra mig representabel. Av med mjukisbyxorna. På med kavajen.


6 dagar

Idag är det 6 dagar kvar tills vår intervju. Fyrhjulingar är ungefär lika vanliga som snöskotrar häruppe i Alaska, eller som cyklar är i Västerås. Vi har ingen, men passade på att provköra Bobs när vi var och hälsade på i Idaho. Skitkul!

 

10



Idag är det tio dagar kvar till vår Kärleksintervju; intervjun där vi ska bevisa att vi är ihop så att jag får bo och arbeta i USA!


Tidigare inlägg
RSS 2.0Blogg listad på Bloggtoppen.se Resor bloggar bloglovin