marielsworld

Kollar man på filmen ser den här KANOTTUREN lugn och t.o.m. mysig ut. Stilla vatten, lagom molnigt, en behaglig stol att sitta på och fin utsikt. Precis så började vår kanottur igår; det var otroligt vackert, vi såg ÖRNAR flyga på nära håll och vi stannade till vid en strand och åt goda BAGELS med cream cheese.

När vi K skulle kliva i kanoten efter lunchen började dock äventyret på riktigt. Jag, som precis satt mig i båten och tagit fram kameran för att ta kort på de goda vindruvorna jag hade i knät, kände plötsligt hur kanoten vinglade till och VIPS hade jag närkontakt med flodbotten. Jag lyckades hålla armen med kameran över vattenytan, men själv vart jag dyngsur från topp till tå. Jag surade ettag över vindruvorna som guppade iväg på vattnet, men sen koncentrerade jag mig på att paddla istället. 

Efter en timmes paddlande hade jag fått upp värmen igen och vi kvittrade om vilket bra team vi är egentligen och hur bra vi paddlade.  Vi tog oss igenom flera svåra passager där det var strömt och där det låg träd i vägen. Samtidigt började vinden ta i och det blev mer och mer strömt på floden. Efter cirka fem timmar på vattnet nådde vi en passage där det var riktigt strömt och ett träd låg tvärs över floden. Det fanns en liten öppning, men vi beslutade oss för att försöka "parkera" kanoten vid sidan och bära den till ett bättre läge. En fin idé, men hur mycket jag än paddlade hade vi fastnat i strömmen som tog kanoten rakt in i trädet. Kanoten vällte, K och jag åkte i vattnet och kämpade hårt för att få upp kanoten på land. Väl uppe på land upptäckte vi att ena åran hade farit med strömmen och K GALOPPERADE längs floden, DÖK I MED HUVUDET FÖRE och kämpade länge mot strömmen innan både han och åran var räddade. 

Väl tillbaka i kanoten började det regna. Vi passerade en mamma med sina två barn som stod och fiskade och när hon berättade att det var 21 miles kvar till vårt slutmål insåg vi att det var dags att avbryta. Inga hus i närheten, våra mobiler hade ingen täckning och våra bilar befann sig 20 miles bort. Dessutom var det 2 miles till vägen, 2 miles OFFROADkörning som min lilla Ford knappast är gjord för. Den snälla fiskarmamman var vår RÄDDARE I NÖDEN. Hon och hennes son skjutsade oss på sina 4hjulingar till deras hus. Hon ringde efter mormor G och medan vi väntade bjöd hon på VIN och visade oss runt. Hennes man tävlade i hundspann och de hade 16 hundar och fyra VALPAR som jag fick klappa. SJUKT söta. Mormor G kom efter ettag med sin 4hjulsdrivna JEEP och den manövrerade hon i leran som om hon aldrig gjort annat. Jag har sagt det förr, HON ÄR EN RIKTIG SUPERMORMOR! 

DAGENS VISDOM; Det är smart att inse sina begränsningar. Det är också smart att kolla väderleksrapporten innan man ger sig ut på äventyr. Det allra smartaste, det är dock att ta hjälp av varandra när man verkligen behöver det! :) 

    

För er som är nya på Marielsworld är älgar ett frekvent ämne här. Igår kväll tog jag och K en kvällspromenad. Det brukade vi ofta göra i Slottsskogen i Göteborg när vi bodde i Sverige. Ibland kunde man stöta på älgar där med. Med skillnaden att det då var ett stängsel emellan dig och de ENORMA djuren. Här i Alaska springer det alldeles fritt framför näsan :)

Hej på er! Har ni det bra i solen? Jag har insett att jag är lyckligt lottad som kan öppna dörren och springa runt spritt språngande i solen (eller ja, med bikini) utan att nån behöver bry sig om mitt oanständiga beteende. Livet på landet när det är som bäst! Idag har jag bättrat på brännan genom att stå på huvudet och rensa ogräs hela förmiddagen. Rensat ogräs? JAG HAR RENSAT OGRÄS. nej det är ingen fara, jag mår bra. Kan till och med rekommendera det, solen kommer åt konstiga ställen på kroppen, det är bra träning, tankarna flyr och så blev det FINT också. Nu ska jag sätta mig på balkongen med en kaffe och några pocket. Jag har det bra jag. :)

Jag flyttade ju som bekant direkt från Göteborg till Fairbanks i Alaska som är en liten stad där de flesta bor utspridda runt omkring, alltså väldigt mycket som att bo "på landet". Jag har rest mycket i mitt liv och haft chansen att uppleva många olika kulturer och levnadssätt, men jag har aldrig tidigare bott en längre tid så "nära naturen" som vi gör nu. Med det menar jag att vi måste ta bilen vart vi än ska, våra grannar har getter på sin gård och från mitt sovrumsfönster har jag utsikt över en vacker björkskog.  

Sen vi flyttade hit har vi ju också skaffat katt(er), även det något som är nytt för mig.  (Katterna var två systrar från början, Sam är i regnbågslandet nu, vill inte skriva mer om det här) Iallafall, vår katt Belle har vuxit upp snabbt och börjat utveckla sina JAKTINSTINKTER. Det började med att hon fångade flugor som råkat leta sig inomhus, när fjärilarna kom vart hon eld och lågor och nu har hon lärt sig att fånga både mullvadar, möss och fåglar.

Nu till mitt PROBLEM. Jag har aldrig dödat i hela mitt liv. För mig kommer kyckling i behändiga filéer, småfåglar är söta varelser som man matar på vintern och möss är gulliga husdjur åt barn. Så, när Belle kommer släpandes på sina offer, SÖTA små möss som fortfarande LEVER, har jag väldigt svårt att klappa henne på huvudet och säga DUKTIG KATT. Även fast jag vet att det ligger i hennes natur, att hon följer sin instinkt och dessutom hjälper till att hålla tomten ren från djur som äter min plantor. Ännu svårare är det att ta djuret ifrån henne och ta död på det själv så att det slipper lida. Det har jag inte lyckats med ännu. Jag kan för fan inte ens trä på en mask på en krok.

Jag inbillar mig att det här PROBLEMET inte hade vart ett problem om jag växt upp på landsbygden bland en massa djur...:) 


  BELLE THE BEAST 

Dripp dropp. Eller snarare splasch. Imorse vaknade jag av regnet som forsade ned för stuprännan utanför vårt sovrumsfönster. Det blev till en sån där morgon när man gärna vill ligga kvar i sängen med en kopp te och en bok istället för att göra något produktivt. K lockade upp mig med en härlig pannkaksbrunch och nu verkar det som att regnandet håller på att ge med sig. Idag är det FARS DAG här i USA så jag pratade med Pappa över Skype. Det är också en massa festligheter på gång i stan, idag är nämligen längsta dan på året i Alaska och det hålls en MIDSUMMER SOLSTICE FESTIVAL som pågår fram till midnatt! Bara det slutar regna ska vi åka och kolla vad som händer. Fast för mig är det ju inte midsommar på riktigt förrän nästa vecka förstås..

kram på er!

Bröllopsyran letade sig ända till Alaska och K och jag blev så sugna på BRÖLLOPSTÅRTAN att vi kände oss TVUNGNA att åka och fika. (Nåja, det var väl mest mitt initiativ kanske :)) Här i Fairbanks finns ett mysigt café som heter Wolf Run och idag fick vi de fina klädda stolarna och så spelade de klassisk musik i bakgrunden. Kändes KUNGLIGT högtidligt! (okej då, det fattades en schiffongklänning och lite diamanter men förutom det kändes det rättså prinsesslikt)



Ks Peanutbutter Cream Pie



Min Creme Brylé

Jag har fått paket!! Ska öppna det alldeles strax!!!

Ibland är det bara för kul att stå bredvid och se hur andra kämpar..:)

I fredags gjorde vi en dagsvandring på 8,5 miles, alltså 13,6 km. Låter inte så långt kanske, men de första 4 kilometrarna var rakt uppför. Jag hade med mig en koffeinblandning som Ks mamma gjort och jag tror det var den som gjorde att jag hade så mycket energi! :). Jag, som alltid brukar vara sist i ledet och lägga mig raklång vid varje stopp, pinnade på som en iller. Sista kilometrarna började det störtregna och då ökade jag farten så jag FLÖG fram över vattenpölarna. Otroligt härlig känsla! Vårt slutmål var Cheena Hot Springs som är ett känt turistmål utanför Fairbanks. Hit kommer turister året om för att bada i varma källor. När vi kom fram och tog av kängorna kunde jag hälla en hel kopp vatten ur varje sko. När vi väl stannade kunde jag också känna hur energin jag haft bara rann ur mig. Jag HYRDE en BADDRÄKT och HANDDUK (av märket SPEEDO, nu kommer hela min bekantskapskrets i Sverige tro att jag blivit galen) och la mig i bubbelpoolen. Det var underbart. Ks mamma och Bob satte sig i restaurangen med ett gäng Baileys och en kanna kaffe för att få upp värmen. Och K vad gjorde han? Jo, min HJÄLTE beslöt sig för att lifta tillbaka för att hämta vår bil som vi parkerat 8,5 miles bort. Problemet var bara att ingen av de två bilar som passerade honom på vägen ville plocka upp en dyblöt K. Så han joggade. I sina vandringskängor. På asfalt. I regnet. Efter halva vägen möter han en BJÖRN som korsar vägen framför honom. Björnen tittar lite men bestämmer sig för att vandra vidare. Efter en och en halv timme kommer K tillbaka med bilen. På vägen tillbaka till Fairbanks passerar vi sex älgar. Trots att tre av oss är dyblöta åker vi direkt till Geraldos pizzeria utan att passera GÅ. Efter ett gäng vitlökschampinjoner, pizzabitar och glas rödvin var vi alla överens om att vi haft ett himla härligt äventyr i regnet.  

Det här lärde vi oss;

- Packa alltid bikini (baddräkt), även om det är kallt och regnar
- Räkna inte med att mobilen har täckning
- Om du planerar att jogga i blöt t shirt - tejpa BRÖSTVÅRTORNA. Långdistansjoggare vet vad jag pratar om...:)

I helgen var jag i Denali Park med K, hans mamma och man. Vi hyrde en stuga så vi kunde göra två dagsvandringar. K är uppväxt med hiking i ryggmärgen och för honom och hans mamma är det världens naturligaste sak i världen att springa uppför en superbrant backe någonstans ute "in the middle of nowhere". Själv är jag nybörjare när det gäller naturliv och vildmark och trots att min ryggsäck bara innehöll det jag skulle äta och dricka på vägen var det tungt och svettigt och jag flåsade som en flodhäst. MEN, trots att man blir svettig, får ont i knäna, är rädd för BJÖRNEN osv. är det HELT UNDERBART att kunna vandra omkring helt fritt i ett så fantastiskt landskap som Denali naturreservat. KÄNSLAN man får av att blicka ut över berg och dalar, av att se vilda djur i sitt naturliga tillstånd på bara några meters avstånd, av den förunderliga tystnaden och att få utsätta sin kropp för denna fysiska påfrestning - kan inte beskriva det, ni måste prova själva! :) Jag har aldrig varit norr om Åre i Sverige, men jag har sett bilder på Abisko och från Kungsleden och jag tycker att det påminner mycket om Denali Park som också består av tundra. PROVA DET! eller kom till Alaska och hälsa på!! Här kommer en bildbomb från
Denali... 





Vi gick över berg och dalar runt Stony Hill



Ks Mom och Bob



Typiska arktiska blommor är pyttesmå och växer lågt i små cirklar. Är förundrad över att saker kan växa i ett klimat där det är kallt 8 månader om året.



Jag tror att detta är en fjällripa med håriga fötter - visst finns väl sådana i Sverige?



K och jag i likadana kepsar. Det är ju nästan som att ha likadan träningsoverall när man åker på husvagnssemester. Kommer ihåg att jag som 14åring sa; "jag ska ALDRIG gå klädd likandant som min man, usch vad pinsamt." Jag erkänner, det ÄR fortfarande fult. Men va fan, det var ju mitt i vildmarken, ingen som såg...




Möt en björn här - ingen hör dig om du skriker......



Vi såg fem(!) nallebjörnar under våra två dagar. Det här var den första och hon var typ fem meter ifrån oss. Som tur var satt vi i en buss. Man blev lite sugen på att kramas men jag tror inte hon var lika sugen..



Det här är ungefär lika jobbigt som att gå på stairmastern. Eller näe, det är så HÄÄÄÄÄÄÄR mycket jobbigare! :P



Pustar ut...



Lilla ekorren poserade vant





Bockfight!!!!!!





En av många renhjordar i Denali Park
Jag måste tillbaka igen!

Vi är tillbaka från Denali Park och alla har alla kroppdelar kvar. Mina ben värker efter två dagars vandring men det var det värt, helt fantastiskt ställe. Skriver mer om det imorrn, nu ska vi ta en road trip till Livinggood, en liten håla ovanför Poolcirkeln. Har aldrig vart norr om poolcirkeln så det blir spännande. När vi kom hem väntade en kul överaskning i brevlådan. Jag har blivit kallad för att ta mina biometrics, dvs. fingeravtryck etc. Ett steg närmare mitt gröna kort!

Kram på er!